Publicerad: 08 april 2010 20:05
De omänskliga - politikers dolda liv
Boken "De omänskliga" av journalisten Torbjörn Nilsson har väckt stor uppmärksamhet även utanför den politiska världen.
”Sverige styrs från en ö. Riksdagen är isolerad, rent fysiskt. I fästningen bakom vallgrav och huggen granit barrikaderar sig de folkvalda. Den här boken handlar om livet på den ön.”
Torbjörn Nilsson menar att i politiken blir det vackraste och det fulaste hos människor synligt. Självförsakelsen, uppoffringarna för att skapa ett bättre liv åt andra framträder samtidigt som knivhuggen och sveken.
I ”De omänskliga” hänvisar Torbjörn Nilsson till den amerikanske statsvetaren Harold D Lasswell som hävdat att politiker har ett extra stort bekräftelsebehov, en stark narcissistisk läggning.
För inte så länge sedan var fyra av tio svenskar med i ett parti och i dag är det bara tre av hundra som betalar medlemsavgift till ett parti.
När många var med i partierna fanns ett vakande öga på de förtroendevalda, men i dag är det en liten krets som bestämmer vilka som lägger fast politiken och vilka som ska representera partiet.
I boken "De omänskliga" skildras turerna kring FRA-lagen. Riksdagsmän från flera partier var tveksamma, men "tvingades" att rösta ja av sina partiledningar.
Ofta framställs det som något negativt när "partpiskan" tas fram, men att riksdagsledamöterna följer partilinjen är en viktig del i hur vår demokrati fungerar. Om alla skulle rösta som de känner för ökar risken för ett politiskt kaos.
Inom Socialdemokraterna ska alla vara lika och ingen ha fördelar framför andra, inte ens i partitoppen. Moderaterna däremot accepterar att ledningen har vissa privilegier.
I ”De omänskliga” nämns till exempel fiffel med röstsiffror, frågan är om det förekommit fusk inom svensk politik i något sammanhang?
I Ekots lördagsintervju går statsminister Fredrik Reinfeldt till hårt angrepp mot de riksdagsledamöter som agerat i enlighet med sin egen övertygelse.
I bland annat omröstningen som slutade med att Sveriges riksdag erkände folkmordet på kristna armenier i det ottomanska riket - dagens Turkiet.
Statsministern avfärdar den tidigare moderaten Göran Thingwall, som numera agerar som politisk vilde, med att Thingwall agerar efter en agenda som går ut på att ge honom större vinster som privatläkare. – Han vill att vi ska ändra lagstiftningen i en fråga och jag vägrar att gå med på en sådan kohandel.
"FRA-piskan", med de orden syftar Fredrik Reinfeldt på Thingwalls kritik mot regeringens vårdvalsprogram. På frågan om vad som egentligen yppades under det riksdagsgruppmöte där statsministern skällde ut sin partikollega
Karl Sigfrid, som inte ville vika sig för partipiskan i FRA-frågan, är Reinfeldt mer talträngd. Mötet slutade med att Sigfrid övertalades att lägga ner sin röst.
I Ekots lördagsintervju citerade reportern Tomas Ramberg ur Fokus-reportern Torbjörn Nilssons kommande bok "De omänskliga" där riksdagsgruppsmötet ägnas en detaljerad beskrivning.
"Du är den svaga länken". Han beskrev Sigfrids agerande som att peka finger åt ”en moderat statsminister”. Reinfeldt ska också ha skrikit att Karl Sigfrid var den ”svaga länken i alliansen”.
– Alla påståenden i boken är inte korrekta, sade statsministern i intervjun utan att vilja specificera vad från mötet som inte återgivits korrekt. – Vi har rätt att ha möten där journalister eller andra inte är med. Om jag säger vad som sagts är det meningslöst att kalla dem hemliga, sade Reinfeldt.
"Makten måste stå stark". Statsministern hävdar att han visst har ett ”lyssnande ledarskap”. Men samtidigt måste Partipiskan vina för att man ska kunna bedriva effektivt regeringsarbete.
– Regeringsmakten måste stå stark och jag hävdar att de förslag som jag har tagit fram tillsammans med allianspartierna ska också få stöd i min riksdagsgrupp. Annars fungerar inte en koalitionsregering, sade Reinfeldt i Ekot.
– Jag kommer med det ledarskap jag utövar som statsminister hamna i tillfällen då jag får markera att regeringens linje måste ha stöd och måste vinna omröstningar i riksdagen.
För yngre politiker kan det ta tid att lära sig att hitta rätt bland de normer och oskrivna regler som gäller inom de politiska partierna, säger statsvetaren Katarina Barrling Hermansson, som skrivit en doktorsavhandling om vilka kulturer som präglar partierna.
Tidigare skolades man som regel in i politiken under ganska lång tid innan man fick en högre post, men i dag handplockas ofta unga personer som saknar inblick i de normer som gäller.
Folkpartiet och Vänsterpartiet anses ha en utpräglad individualistisk partikultur, medan Moderaterna och Socialdemokraterna är mer kollektivistiska och hierarkiska.
Det är intressant att följa de psykologiska mekanismer som gör att människor fuskar med röstlängder, bryter mot lagen, ljuger och hotar partikamrater om de inte "röstar rätt".
Det finns ett starkt fokus på unga politiker i boken "De omänskliga" och det kan bero på att unga ofta har ett starkt engagemang och vill se snabba resultat.
Man kan inte utesluta att boken kommer attt leda till än mer politikerförakt, men å andra sidan är det viktigt att informera om den verklighet vi lever i. Det kan också ha en positiv påverkan genom att intresset och engagemanget bland väljarna ökar.
Det kan vara hög tid att fundera på vad svenska val handlar om och börja hylla de som följer partilinjen. Kan det betecknas som en framgång för demokratin när några få vågar gå emot sitt parti, med hänvisning till sitt personliga engagemang.
Eller handlar vårt parlamentariska system om att välja mellan partier, inte om att rösta på enskilda politiker, som exempelvis i Storbrittanien.
Man kan då fråga sig varför de kallas folkvalda och möjligheten att kryssa in en kandidat på valsedeln för att kunna påverka partiernas rangordning. Detta trots att åtta av tio väljare inte utnyttjar den möjligheten.
DSB den 8 april 2010
”Sverige styrs från en ö. Riksdagen är isolerad, rent fysiskt. I fästningen bakom vallgrav och huggen granit barrikaderar sig de folkvalda. Den här boken handlar om livet på den ön.”
Torbjörn Nilsson menar att i politiken blir det vackraste och det fulaste hos människor synligt. Självförsakelsen, uppoffringarna för att skapa ett bättre liv åt andra framträder samtidigt som knivhuggen och sveken.
I ”De omänskliga” hänvisar Torbjörn Nilsson till den amerikanske statsvetaren Harold D Lasswell som hävdat att politiker har ett extra stort bekräftelsebehov, en stark narcissistisk läggning.
För inte så länge sedan var fyra av tio svenskar med i ett parti och i dag är det bara tre av hundra som betalar medlemsavgift till ett parti.
När många var med i partierna fanns ett vakande öga på de förtroendevalda, men i dag är det en liten krets som bestämmer vilka som lägger fast politiken och vilka som ska representera partiet.
I boken "De omänskliga" skildras turerna kring FRA-lagen. Riksdagsmän från flera partier var tveksamma, men "tvingades" att rösta ja av sina partiledningar.
Ofta framställs det som något negativt när "partpiskan" tas fram, men att riksdagsledamöterna följer partilinjen är en viktig del i hur vår demokrati fungerar. Om alla skulle rösta som de känner för ökar risken för ett politiskt kaos.
Inom Socialdemokraterna ska alla vara lika och ingen ha fördelar framför andra, inte ens i partitoppen. Moderaterna däremot accepterar att ledningen har vissa privilegier.
I ”De omänskliga” nämns till exempel fiffel med röstsiffror, frågan är om det förekommit fusk inom svensk politik i något sammanhang?
I Ekots lördagsintervju går statsminister Fredrik Reinfeldt till hårt angrepp mot de riksdagsledamöter som agerat i enlighet med sin egen övertygelse.
I bland annat omröstningen som slutade med att Sveriges riksdag erkände folkmordet på kristna armenier i det ottomanska riket - dagens Turkiet.
Statsministern avfärdar den tidigare moderaten Göran Thingwall, som numera agerar som politisk vilde, med att Thingwall agerar efter en agenda som går ut på att ge honom större vinster som privatläkare. – Han vill att vi ska ändra lagstiftningen i en fråga och jag vägrar att gå med på en sådan kohandel.
"FRA-piskan", med de orden syftar Fredrik Reinfeldt på Thingwalls kritik mot regeringens vårdvalsprogram. På frågan om vad som egentligen yppades under det riksdagsgruppmöte där statsministern skällde ut sin partikollega
Karl Sigfrid, som inte ville vika sig för partipiskan i FRA-frågan, är Reinfeldt mer talträngd. Mötet slutade med att Sigfrid övertalades att lägga ner sin röst.
I Ekots lördagsintervju citerade reportern Tomas Ramberg ur Fokus-reportern Torbjörn Nilssons kommande bok "De omänskliga" där riksdagsgruppsmötet ägnas en detaljerad beskrivning.
"Du är den svaga länken". Han beskrev Sigfrids agerande som att peka finger åt ”en moderat statsminister”. Reinfeldt ska också ha skrikit att Karl Sigfrid var den ”svaga länken i alliansen”.
– Alla påståenden i boken är inte korrekta, sade statsministern i intervjun utan att vilja specificera vad från mötet som inte återgivits korrekt. – Vi har rätt att ha möten där journalister eller andra inte är med. Om jag säger vad som sagts är det meningslöst att kalla dem hemliga, sade Reinfeldt.
"Makten måste stå stark". Statsministern hävdar att han visst har ett ”lyssnande ledarskap”. Men samtidigt måste Partipiskan vina för att man ska kunna bedriva effektivt regeringsarbete.
– Regeringsmakten måste stå stark och jag hävdar att de förslag som jag har tagit fram tillsammans med allianspartierna ska också få stöd i min riksdagsgrupp. Annars fungerar inte en koalitionsregering, sade Reinfeldt i Ekot.
– Jag kommer med det ledarskap jag utövar som statsminister hamna i tillfällen då jag får markera att regeringens linje måste ha stöd och måste vinna omröstningar i riksdagen.
För yngre politiker kan det ta tid att lära sig att hitta rätt bland de normer och oskrivna regler som gäller inom de politiska partierna, säger statsvetaren Katarina Barrling Hermansson, som skrivit en doktorsavhandling om vilka kulturer som präglar partierna.
Tidigare skolades man som regel in i politiken under ganska lång tid innan man fick en högre post, men i dag handplockas ofta unga personer som saknar inblick i de normer som gäller.
Folkpartiet och Vänsterpartiet anses ha en utpräglad individualistisk partikultur, medan Moderaterna och Socialdemokraterna är mer kollektivistiska och hierarkiska.
Det är intressant att följa de psykologiska mekanismer som gör att människor fuskar med röstlängder, bryter mot lagen, ljuger och hotar partikamrater om de inte "röstar rätt".
Det finns ett starkt fokus på unga politiker i boken "De omänskliga" och det kan bero på att unga ofta har ett starkt engagemang och vill se snabba resultat.
Man kan inte utesluta att boken kommer attt leda till än mer politikerförakt, men å andra sidan är det viktigt att informera om den verklighet vi lever i. Det kan också ha en positiv påverkan genom att intresset och engagemanget bland väljarna ökar.
Det kan vara hög tid att fundera på vad svenska val handlar om och börja hylla de som följer partilinjen. Kan det betecknas som en framgång för demokratin när några få vågar gå emot sitt parti, med hänvisning till sitt personliga engagemang.
Eller handlar vårt parlamentariska system om att välja mellan partier, inte om att rösta på enskilda politiker, som exempelvis i Storbrittanien.
Man kan då fråga sig varför de kallas folkvalda och möjligheten att kryssa in en kandidat på valsedeln för att kunna påverka partiernas rangordning. Detta trots att åtta av tio väljare inte utnyttjar den möjligheten.
DSB den 8 april 2010
Svenskar ingen folkgrupp 
Ullenhag vs Åkesson 
Kunskapsklyftan 
