användarnamn
lösenord

efter skribent

eller datum

välj datum

Publicerad: 24 februari 2010 10:55

Vägrat handslag inte diskriminering

Tingsrätten i Solna fastslog nyligen att Arbetsförmedlingen utsatt en muslimsk man för religiös diskriminering när han fråntogs en praktikplats.

Enligt Reinhold Fahlbeck, professor em i juridik vid Lunds universitet, finns det inget stöd för en sådan dom i Europakonventionen eftersom det inte faller under religionsfrihet.

När mannen i början på februari kom till en påtänkt arbetsgivare för presentation och intervju vägrade han att ta den kvinnliga företagsledaren i hand. Som förklaring angav han att han inte kunde ta främmande kvinnor i hand på grund av sin religion.

Senare återkallades anvisningen till programmet och diskrimineringsombudsmannen (DO) förde talan mot återkallandet och påstod att det innebar direkt diskriminering. Tingsrätten instämde och tillerkände mannen ett skadestånd om 60 000 kronor.

Religionsfrihet har alltid varit ett känsligt ämne i de europeiska samhällena och främst har den kristna religionen stått i centrum.

På senare decennier har religionsfriheten emellertid på nytt blivit mycket känslig och det beror på invandringen och religiös mångfald håller på att bli en realitet av övergripande betydelse i de flesta västerländska länderna.

Hela det västerländska arbetslivet genomsyras av den kristna religionen, arbetstiden, veckovila, högtiderna för att nämna några.

I Artikel 18 i FN:s allmänna förklaring 1948 om de mänskliga rättigheterna, anges följande: "Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet och denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor".

Den förklaring är en moraliskt förpliktande deklaration, men har inte juridiskt bindande kraft. Det har däremot Europakonventionen 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

I nära anknytning till till FN-förklaringen stadgas i första momentet av Artikel 9 följande:" Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet och denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor eller ritualer".

Sverige har ratificerat konventionen och är bunden av avgöranden i Europadomstolen, det organ som gör en bindande tolkning av konventionen.

Konventionen bygger på religiös pluralism och religiös jämställdhet oavsett religion och uttrycksform med vilket innebär att låta alla religioner utvecklas under lika omständigheter. Tolerans, kompromiss, situationsanpassning och jämlikhet anförs som argument avseende olika former av ledighet, arbetsuppgifter, personalmatsalar/mat och andaktsrum.

Diskrimineringslagen ålägger arbetsgivare att arbetsförhållandena ska lämpa sig för alla arbetstagare oavsett bland annat religion. Mot denna bakgrund kan tingsrättens dom synas vara väl anpassad, men så är inte fallet. I Europakonventionen och dess praxis framgår vad som skyddas som religion.

Praxis innebär att en uppdelning på tre led görs och gränsdragningen mellan dem görs objektivt vilket innebär att den enskildes subjektiva åsikt inte är utslagsgivande.

Själva åsikten/trosuppfattningen är okränkbar och skyddet är absolut och kan inte begränsas på något sätt eller av någon anledning.

Vissa manifestationer av åsikten/trosuppfattningen är sådana som är nära förknippade med 
åsikten/trosuppfattningen kan begränsas på något sätt enligt Artikel 9 (2) i konventionen.

Manifestationer som är motiverade av åsikten/trosuppfattningen, men som dock inte är nära förknippade med denna faller utanför konventionen. Denna omfattar inte varje handling som är motiverad eller påverkad av religion eller trosuppfattning. Detta innebär att sådant handlande inte skyddas som religion/religiös manifestation av konventionen och utgör inte religion i konventionens mening.

Konventionen undantar sålunda vissa handlingar, trots att dessa för den enskilde  kan vara uttryck för personlig övertygelse och identifikation med åsikten/religionen. Detta kan medföra en begränsning av skyddet som den enskilde kan uppleva som mycket kännbart.

Konsekvensen av att ett visst handlande inte omfattas av skyddet i Artikel 9 i konventionen är vidare att särbehandling av en person som uppträder på ett sådant sätt inte kan utgöra diskriminering av religiösa skäl.

Man kan inte hävda diskriminering (Artikel 14) om det aktuella handlandet inte omfattas av Artikel 9 i konventionen. Särbehandling som har ett samband med religion eller annan trosuppfattning utgör sålunda inte diskriminering enligt konventionen.

När det gäller vägran att skaka hand av religiösa skäl har praxis ännu inte tagit ställning till denna fråga och det gäller även domstol på högsta nivå i något europeiskt land.

Vägran att ta i hand faller under det tredje ledet och kan inte vara nära förknippad med övertygelsen som sådan.

I Japan tar människor inte varandra i hand  när de hälsar utan bugar sig och i Indien för människor ihop händerna och nickar med huvudet. Sådana uppförandesätt faller utanför skyddet för religion och religiösa manifestationer i konventionen och därmed även utanför skyddet mot diskriminering.

Religion och religionsfrihet har enligt konventionen två sidor, frihet till och frihet från och religionsfrihet omfattar bägge.

Slutsatsen blir att i det aktuella fallet har det inte förekommit någon religiös diskriminering alls av den muslimske mannen eftersom dennes vägran att ta kvinnan i hand inte skyddas av den överordnade rättsliga normen i Europakonventionen.

Enligt informella uppgifter har domen överklagats till Hovrätten.



DSB den 24 februari 2010

Kommentera artikel

 
 

Kommentarer

  • Artiklar

  • Kommentarer


Vad vet du om blommor?


© Politico.se