Publicerad: 14 maj 2012 08:15
I huvudet på en handelsminister
Handelsminister Ewa Björling (M) skriver på DN Debatt 12/05 2012 att mångfald stärker välståndet.
Nu gäller det att inse mångfaldens underskattade potential, det är avgörande för jobben och hela landets välstånd.
Mot den bakgrunden vill regeringen agera för att utrikes föddas kunskaper och erfarenheter bättre ska tillvaratas i näringslivet.
Studien "Mångfald främjar företagens handel" är genomförd av ekonomerna Andreas Hatzigeorgiou och Magnus Lodefalk.
Projekt Kosmopolit är regeringens särskilda satsning för att tillvarata utrikes föddas unika kompetens för att öka utrikeshandeln, skapa fler jobb och högre tillväxt.
Själva grundanalysen i Mångfaldsstudien är relevant, däremot inte avseende Sverige eftersom man borde ställa högre krav på våra invandrare än arabiska i tal och förståelse.
Det finns en annan omvärld också och när Björling talar om unik kompetens finns det anledning att förtydliga sig.
Hon nämner kunskaper om främmande marknader, lagar, normer, affärskulturer, politik, religion och språk.
Är det professorer i nationalekonomi och hjärnkirurgi som Björling talar om?
Hur stor är andelen invandrare i Sverige som har den utbildningsnivå som stärker förmågan att bidra till företagens internationalisering?
En förmåga som avtar ju längre tid som gått sedan invandringen, enligt analysen.
Om man nu besitter en sådan kompetens är det anmärkningsvärt att man söker asyl i just Sverige.
Det är uppenbart att integrationens utmaningar i massinvandringens spår har gett regeringen kalla fötter och nu fokuserar man på mång-faldens ekonomiska effekter.
Initiativet är berömvärt men kommer bara att få marginella effekter för Sverige sett till hela utanförskapet bland invandrare.
Av hampgarn väver man inga silkesstrumpor.
Enligt regeringens egen utredare kostar utanförskapet årligen 1,5-2,0 procent av BNP, eller omkring 60 miljarder kronor, förmodligen mer.
Beror den höga arbetslösheten bland invandrare på att de numera främst kommer från länder som Afghanistan, Irak och Somalia?
Många av dem har dålig utbildning och är inte sällan analfabeter.
2001 hade de niondeklassare som invandrat till Sverige i genomsnitt gått i svensk skola i 6 år, i dag har den siffran sjunkit till 4,5 år.
Det finns nästan 70 000 elever i den svenska skolan och av dem är 10 procent, födda utomlands.
Dessa elever har allt svårare att nå grundskolans mål och 2010 fick endast 63 procent gymnasiebehörighet.
Språkproblem och brister i utbildning och erfarenhet för de arbeten som erbjuds leder till att många invandrare hamnar i utanförskap.
Det gäller framför allt de första åren för nyanlända invandrare, men stora gupper har även på sikt svårt att komma i arbete, somalier är en sådan grupp.
Hela 40 procent av de utrikes födda barnen klarar inte betygskraven för att kunna studera vidare efter grundskolan.
Den höga ungdomsarbetslösheten i Sverige förklaras också av att många invandrarungdomar har otillräcklig utbildning för den svenska arbetsmarknaden.
Under hela 2000-talet har de utrikes födda utgjort omkring 50 pro-cent av alla socialbidragstagare och de utrikes födda utgör 15 proc-ent av befolkningen.
År 2010 hade Sverige 9 415 570 invånare och av alla med långvar-igt ekonomiskt bistånd var 67 procent utrikes födda.
437 000 personer fick 2010 ekonomiskt bistånd eller socialbidrag, 4,6 procent, och 116 904 långvarigt bistånd, eller 1,2 procent.
Av alla registrerade som arbetslösa på Arbetsförmedlingen i decem-ber 2011, var 35 procent utrikes födda.
Omkring 140 000 personer finns inte med i socialförsäkringssyste-met, främst i Malmö.
Sedan regeringen Reinfeldt tillträdde 2006 har Sverige tagit emot omkring 425 000 invandrare, främst personer från Afghanistan, Irak och Somalia.
Mot den bakgrunden är det inte svårt att förstå Ewa Björlings oro, men som brukligt med politiker handlar det oftast om små öron och stor trut.
Det är ohållbart att ta emot så många icke arbetande som Sverige har gjort de senaste åren och samtidigt skicka räkningen för full del-aktighet i den svenska välfärdsstaten till skattebetalarna.
För den libertarianska lösningen på detta dilemma att skrota välfärds-staten och låta folk släpa sig fram på minimilöner finns ingen folklig förståelse.
Om inte ledande politiker och medier vågar diskutera verklighetens vägval bäddar de för en social och politisk explosion.
Chefredaktören
Nu gäller det att inse mångfaldens underskattade potential, det är avgörande för jobben och hela landets välstånd.
Mot den bakgrunden vill regeringen agera för att utrikes föddas kunskaper och erfarenheter bättre ska tillvaratas i näringslivet.
Studien "Mångfald främjar företagens handel" är genomförd av ekonomerna Andreas Hatzigeorgiou och Magnus Lodefalk.
Projekt Kosmopolit är regeringens särskilda satsning för att tillvarata utrikes föddas unika kompetens för att öka utrikeshandeln, skapa fler jobb och högre tillväxt.
Själva grundanalysen i Mångfaldsstudien är relevant, däremot inte avseende Sverige eftersom man borde ställa högre krav på våra invandrare än arabiska i tal och förståelse.
Det finns en annan omvärld också och när Björling talar om unik kompetens finns det anledning att förtydliga sig.
Hon nämner kunskaper om främmande marknader, lagar, normer, affärskulturer, politik, religion och språk.
Är det professorer i nationalekonomi och hjärnkirurgi som Björling talar om?
Hur stor är andelen invandrare i Sverige som har den utbildningsnivå som stärker förmågan att bidra till företagens internationalisering?
En förmåga som avtar ju längre tid som gått sedan invandringen, enligt analysen.
Om man nu besitter en sådan kompetens är det anmärkningsvärt att man söker asyl i just Sverige.
Det är uppenbart att integrationens utmaningar i massinvandringens spår har gett regeringen kalla fötter och nu fokuserar man på mång-faldens ekonomiska effekter.
Initiativet är berömvärt men kommer bara att få marginella effekter för Sverige sett till hela utanförskapet bland invandrare.
Av hampgarn väver man inga silkesstrumpor.
Enligt regeringens egen utredare kostar utanförskapet årligen 1,5-2,0 procent av BNP, eller omkring 60 miljarder kronor, förmodligen mer.
Beror den höga arbetslösheten bland invandrare på att de numera främst kommer från länder som Afghanistan, Irak och Somalia?
Många av dem har dålig utbildning och är inte sällan analfabeter.
2001 hade de niondeklassare som invandrat till Sverige i genomsnitt gått i svensk skola i 6 år, i dag har den siffran sjunkit till 4,5 år.
Det finns nästan 70 000 elever i den svenska skolan och av dem är 10 procent, födda utomlands.
Dessa elever har allt svårare att nå grundskolans mål och 2010 fick endast 63 procent gymnasiebehörighet.
Språkproblem och brister i utbildning och erfarenhet för de arbeten som erbjuds leder till att många invandrare hamnar i utanförskap.
Det gäller framför allt de första åren för nyanlända invandrare, men stora gupper har även på sikt svårt att komma i arbete, somalier är en sådan grupp.
Hela 40 procent av de utrikes födda barnen klarar inte betygskraven för att kunna studera vidare efter grundskolan.
Den höga ungdomsarbetslösheten i Sverige förklaras också av att många invandrarungdomar har otillräcklig utbildning för den svenska arbetsmarknaden.
Under hela 2000-talet har de utrikes födda utgjort omkring 50 pro-cent av alla socialbidragstagare och de utrikes födda utgör 15 proc-ent av befolkningen.
År 2010 hade Sverige 9 415 570 invånare och av alla med långvar-igt ekonomiskt bistånd var 67 procent utrikes födda.
437 000 personer fick 2010 ekonomiskt bistånd eller socialbidrag, 4,6 procent, och 116 904 långvarigt bistånd, eller 1,2 procent.
Av alla registrerade som arbetslösa på Arbetsförmedlingen i decem-ber 2011, var 35 procent utrikes födda.
Omkring 140 000 personer finns inte med i socialförsäkringssyste-met, främst i Malmö.
Sedan regeringen Reinfeldt tillträdde 2006 har Sverige tagit emot omkring 425 000 invandrare, främst personer från Afghanistan, Irak och Somalia.
Mot den bakgrunden är det inte svårt att förstå Ewa Björlings oro, men som brukligt med politiker handlar det oftast om små öron och stor trut.
Det är ohållbart att ta emot så många icke arbetande som Sverige har gjort de senaste åren och samtidigt skicka räkningen för full del-aktighet i den svenska välfärdsstaten till skattebetalarna.
För den libertarianska lösningen på detta dilemma att skrota välfärds-staten och låta folk släpa sig fram på minimilöner finns ingen folklig förståelse.
Om inte ledande politiker och medier vågar diskutera verklighetens vägval bäddar de för en social och politisk explosion.
Chefredaktören
DO-flytten 
Husby i riksdagen 
BBC om upploppen 
